Ni vet den där cykeln?

Jag har berättat om den tidigare vet jag, kanske kommer ni ihåg. Det är i alla fall mormors gamla cykel från 1947 jag pratar om. Idag blev det en premiärtur på den. Jag har haft den ända sedan förra sommaren, men inte gjort nån längre tur direkt. Knappt ens en kortare. Ner på verkstadsplanen och vänt ungefär. Kände mig lite osäker på det här med cykling förra sommaren då jag inte gränslat en ram på många år innan dess. Kände att jag behövde övningscykla lite först.
Idag frågade Stefan om han inte skulle pumpa däcken och skruva fast sadeln som var lite lös åt mig, så att vi kunde cykla upp till stugan en sväng. Sagt och gjort. Jag övningscyklade bort till skolan och vände först och vet ni? Jag kunde fortfarande cykla. Det stämmer nog som de säger att har man en gång lärt sig cykla så glömmer man det inte;-)
Iväg det bar, Stefan på sin nya superduperflashiga cykel med dämpare, skivbromsar och miljoner växlar. Jag på en gammal cykel som inte är speciellt snygg i lacken längre, men ack vad fin den är i modellen. Stora hjul har den också. Dom rullade på som f-n bitvis så jag tom rullade förbi den där superduperflashiga saken som låg lite före mig. Gick bra det där tycker jag. Fast jag lämnade mitt fordon nere i stugbacken och gick upp, Stefan cyklade upp han, men han fick nog trampa bra många fler varv än hjulen snurrade med de där låga växlarna!

Sommarlov?

Som så många andra har jag återigen kommit till en (o)frivillig bloggpaus. Sommarlov. Tänker på bloggen ofta men känner inte för att skriva. Har sagt det förut och jag säger det igen. Vill inte ha en "dethärharjaggjortidag-blogg" Vet kanske inte vad jag vill ha istället heller. Ser dock att ni är några ihärdiga som kikar in hit ändå. Vad hoppas ni på att jag har skrivit? Vad vill ni att jag ska skriva om?

Igårkväll lade jag mig i sängen med MP3-spelaren istället för att fastna vid datorn x antal timmar. Spelaren var sedan tidigare laddad med gamla sommarpratare. Alla hade jag inte lyssnat på så jag bläddrade ignom dem och valde till sist att lyssna på Nisse Simonsson. Ni vet ICA-handlar-kirurgen från Strömsund. Han var bra på att sommarprata och jag lyssnade noga. Tyckte att jag var pigg och vaken hela tiden också. Men helt plötsligt pratar han om nåt som jag känner igen. Det där hade jag hört förut. Men det stämde inte riktigt. Rösten var inte riktigt densamma. Men jag hade ju varit vaken hela tiden. Eller? Nä, jag hade nog inte märkt när Nisse Simonsson helt och hållet konverterat till Peter Settman som berättade om när han som tonåring satt med tubsockarna på bordet hemma hos den tjej han var dödligt kär i.
Ok, jag hade väl somnat lite då. Det jag undrar nu är hur mycket Nisse jag missade?