Självplågeri på hög nivå

Måndag idag igen, jag tycker dom kommer allt oftare. Eller? Måndagar och torsdagar är gympadagar för mig. Tidigare har det bara varit torsdagar då det är ett något lugnare pass utan speciellt mycket hopp, men sedan jag lurade med min kära vän E på detta är det tydligen måndagar som gäller också. I alla fall om hennes man får bestämma;-) Men men, om hon går ska inte jag vara sämre. Inte vad gäller närvaron i alla fall.
Ni kan ju själva tänka er en... Eller förresten, det kanske blir lite svårt för er så jag ritar istället:

Alltså, en högröd flodhäst, med vader som vilken minut som helst sprängs likt en dynamitladdning, kämpandes för att få till de där kombinerade hoppen OCH sidostegen. Samtidigt! Lägg till lite armviftningar också så blir det säkert helt kaotiskt i min lilla hörna...
Hantlarna tycker jag är kul, för där känner jag att jag orkar en hel del, springa går också an faktiskt (det gjorde det inte förra hösten när jag började med detta vansinne) Styrke-låtarna över huvud taget är skoj och jag blir riktigt trött i musklerna. Märker att jag har sådana jag med, men dom är väl inbäddade i alla volanger...
Men hoppen då... Nä där ger jag upp. Ner tar man sig ju alltid, det sköter ju gravitationen, men vad fasiken, flodhästen måste ju upp först!

Jaja, på´t igen på torsdag! Ska du me och kolla in flodhästen med egna ögon?