Häromdagen var vi till kyrkan då min kusin konfirmerades. Det var proppfullt i kyrkan och gudstjänsten tog 1,5 timme. Vi blev mäkta imponerad av Anja som orkade med det hela utan gnäll=)
Efteråt ute på kyrkbacken stod en tjej också 4-5 år skulle jag tro, som även hon tillförde släkten till min kusin, fast på hans mammas sida. Vet inte om hon hade träffat Anja tidigare, men det var längesedan i så fall.
Hur som helst såg jag hur denna tjej var väldigt intresserad utav Anja och hon kom smygandes närmare och närmare. Till slut var hon ända framme vid Anjas rullstol och även där stod hon en stund och tittade på Anja, som tlll synes sitter i in stol oförmögen att vare sig prata eller röra sig. Sent om sider känner väl flickan att hon nog måste fråga ändå..
- Varför har hon det där pannbandet?
Lite smått ställd svarar jag på frågan, även om jag egentligen snabbt förberett mig på att förklara varför Anja sitter i rullstol. Denna tjej tyckte uppenbarligen inte att rullstolen var det konstigaste, utan istället pannbandet som håller uppe Anjas huvud...
Ett kärt besök och intressant utflykt!
10 månader sedan
Barn är fantastiska varelser! Vi vuxna har ofta en förmåga att krångla till det.
SvaraRadera