Farsdag och brorsdag!

14 november 2010 Farsdag. Och borderns 36:e födelsedag. Stefan fick en FOX-mössa som jag tror han blev glad över. Han behövde verkligen en ny mössa så det var ett smart drag att ge honom en på farsdag.
Min egen far kommer vi att fira vid ett annat tillfälle så syster är hemmavid också. Som jag sa till pappa; -Du är ju inte bara pappa idag!
Jag bakade dock lite muffins på förmiddagen som han och morfar fick dela på dagen till ära. Vit choklad och svartvinbär med svartvinbär-cremecheese-frosting. Eller ja, svartvinbär-farskost-glasyr då. Propsar jag på att inte använda ordet cupcake på mina muffins, ska jag väl inte heller kalla glasyren för frosting!!
En gammal cykel är i alla fall bra att ha till mycket. Här ställde jag ut muffinsen på avsvalning:

Snön har kommit till byn. Nixon tyckte den var lite läskig till en början och ville hellre bajsa inne än ute på det där kalla vita fluffet, men det gav med sig ganska fort som ni kan se här:

Nixon är också lagom stor, eller liten, för Anja att ha i knät. Man måste dock passa in tillfällen när han är ganska trött så att han ligger stilla:

Muffins bakade jag också i slutet av oktober, när mamma skulle ha Me & I-visning hemma hos sig. Vit choklad och jordgubbar hade mamma beställt som fyllning och med lite färskostglasyr och en torkad jordgubbsskiva på toppen blev dom så här i slutändan... Bröstcancer-månaden till ära

Hallen våran bröjar bli klar nu. Det fattas ett element och så har vi lämnat iväg dörren till linneskåpet för lackning. Annars så, ja, jag tycker det blev ganska bra. Lite piff på det här så:

Och sist men inte minst så firade jag coh Stefan 12 år tillsammans i fredags!!<3 12 år är en väldigt lång tid tycker jag. Nästan halva mitt liv. Värt att fira tyckte vi att det var i alla fall så det blev oxfilé, potatiskaka med västerbottenost och rödvinsås till middag. Vin också. Det var väldigt länge sedan vi drack vin. Efter 1,5 glas snurrade rummet när jag steg upp från bordet!! Tårta blev det också och lite blommor.
Dagen till ära monterade jag också förstoringarna från bröllopet i ramar. Jag vet, det är 1,5 år sedan. Bättre sent än aldrig är ett väldigt bra uttryck tycker jag. Fotona ska snart sättas upp på väggen ovanför trappen. Ungefär den dagen Stefan har vuxit ett par deci så att han når.

På återseende!