Konsten att bara vara

Det är en svår konst. Att låta bli att plocka, greja, stöka med nåt i eller utanför hemmet. Nu är vi väl ganska duktiga här hemma på att ha det flöjigt omkring oss, det är inte det jag menar. Man har ju nåt att göra hela tiden i alla fall, även om det är stökigt och oreda. Äsch, nu har jag snärjt in mig. Trasslat till det. Om man säger som så, det finns alltid att göra i ett hem. Det tar aldrig slut. Det hänger liksom över en om man inte gör det. Och inte fösvinner det om man struntar i det heller. Just därför är det så välbehövligt att åka bort ibland. Det behöver inte vara särskilt långt. Inte heller så välplanerat. Definitivt inte nån lyxresa. Nä det räcker gott och väl att bli bjuden till en stuga i Offerdalsfjälln som varken har el eller vatten indraget. Kamin att elda i, våningssängar och utedass. Den ständiga outfiten inomhus är långkalsonger - utomhus skoterställ. Att man sedan får umgås med roliga, lättsamma personer är ju som grädde på moset. (Vad kommer det uttrycket ifrån? Man har väl aldrig grädde på mos? Strösslet på glassen vore ett bättre ordval)
Stefan fyllde 30 förra året och fick då i present en helg i Orrda, Olden, Övre Oldsjön av min morbror och hans fru. I helgen blev presenten utnyttjad och den var toppen. Särskilt eftersom Stefan fick ta med sig frugan också=)
God mat blev vi bjudna på och solen sken på lördagen. Visserligen blåste det ganska bra också, men vad gjorde det när man satt på skotern eller i en 1,5 meter djup grop i snön. Där nere var det ju lä. Gropen har ett namn - McLars. Gropen har även utgrävda bänkar att sitta på, ett avlastningsbord för matlagning samt plats för både grill och muurika. En restaurang i snö alltså. McLars är restaurangens namn. Serverar riktigt bra mat dessutom. Och kaffe. Med mera.
Söndagen bjöd till en början på sämre väder, lite kyligare, mycket mera mulet och ltie snö i luften. Ingen blåst dock. Efter lunch när det var dags att packa ihop och åka hemåt sprack dock hilmen upp och den varma solen värmde våra (i alla fall mina) små fräkninga kinder riktigt mycket. Vi stannade ett tag till i gropen medan grabbarna drog iväg en sista sväng på skotrarna.
Hemresan blev ett litet äventyr som innefattade en backe, ishalka och två skotrar på en släpvagn. Men ingen eller inget blev skadat så allt gick ju bra. Blev lite försenade bara.
Stort tack till alla inblandade för en underbar helg!! Hoppas att det inte dröjer 7 år och en vecka till nästa gång jag får möjlighet att följa med!