Det blev söndag också

JO, det blev ju som det. Med söndgaen kom också förvärkarna. Vid halvtio-tio. Dom hann nästan inte börja förrän de var regelbundna med 3-4 minuters mellanrum. Efter ett par timmar ringde jag förlossningen och de ville att jag skulle komma in och kolla, dels för min diabetes, dels för att vi bodde så långt bort. Och så det här med blodtrycket förstås. Ringde hem gubben som var och hjälpte till hos mormor och morfar med hängrännor. Packade väskan, ringde efter mamma som fick komma till Anja och åt lite lunch. Vid två-tiden var vi inne och i bilen in var det ibland bara två minuter emellan. Sköterskan som öppnade på förlossningen sa typ: -Hej! Du ser inte ut att ha några värkar! Nähä, vad var det då, tänkte jag?!? Hade ju varit i 4 timmar vid det laget, men jag såg väl för pigg ut och stod upp på benen. CTG-kurva kopplades och emellanåt kom värkarna med 1 minuts mellanrum. I 1-2 timmar till. Sendan ville det inte komma några fler. Undersökning gjordes och livmodertappen var inte ens mogen. Hmpfr! Förvärkar regelbundet i 6 timmar alltså, men inte ville bebis ut då inte. Nänä, lurendrejare där. Fick i alla fall stanna över natten ifall det skulle ta fart igen, samt för blodtryckskoller och CTG, men fick då allt åka hem igen igår. Inte haft speciellt mycket kännigar efter det så en får väl se när det tänker sätta fart igen. Vi var allt lite oroliga att det skulle börja igen inför idag, för Stefan och Anja är till Stockholm över dagen för återbesök på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Hade väl varit lämpligt då om vattnet hade gått inatt eller nåt så han hade missat alltihop? Men nu är dom på hemväg och jag är ju fortfarande hemma så det gick ju bra!