Stiltje

Ja, stilla har det varit på många ställen nu ett tag. På bloggen, hemma, med mig och med magen kan jag tycka. Visst går dagarna framåt, men det är långsamt nu tycker jag. Snart gjort 34 fulla veckor så egentligen är det ju inte så länge kvar. Snart SKA jag ta och tvätta upp lite kläder, tvätta klädseln på vagnen, montera ihop sängen och så vidare. Kanske känns det gå fortare då. Om jag orkar kanske jag ska plocka fram alla kläder idag. Eller så inte. Har ju ingenstans att lägga dem ännu. Fler trådbackar till garderoberna är inhandlade, men det är inte ommöblerat så jag får in dem i skåpen än. Måste nog rensa ur Anjas garderob lite först också, hon behöver nog inte ha hela vinterstassen i garderoben under sommarhalvåret. Jaja, fundera går ju bra. Idag är det torsdag. Det betyder att det är fredag i morgon och därmed två veckor sedan jag började känna mig krasslig. Hela förra veckan var jag förkyld - hostig, snuvig och orkeslös. Det började ge med sig i slutet av veckan, men på fredagen fick jag först huvudvärk och sedan tandvärk. Tandvärk from Hell! Spred sig gjorde den också, till hela högra överkäken. Lagomt till helgen. Var i kontakt med SVR på lördagmorgon, tänkte att jag var tvungen att komma till en jourtandläkare. Denne jourtandläkare hade telefontid mellan 11 och 12. Har väl aldrig hört talas om en jour som har telefontid. Definitivt inte bara en timme. Krokom var det som hade jour dessutom, så det var ju en bit att åka. Men innan jag kom så långt som att ringa, googlade jag lite på tandvärken och kom där fram till att det var bihålorna som spökade. Och oj så rätt jag hade. Har aldrig haft bihåleinflammation tidigare och hade väl inte en susning om att det kunde göra SÅ ont. Kombinera detta med en djävulsk hosta och huvudvärk så kan man tro att hela ansiktet skulle sprängas i bitar vid varje hostning. Har i skrivande stund inte sovit mer än någon kvart i stöten på 6 nätter. Ett par av dem inte något alls. Det är fruktansvärt jobbigt. Kan inte påstå att jag varit speciellt trött heller, har väl ändå vilat där jag legat/suttit och hostat. Ringe i alla fall dr i måndags, tänkte att jag måste få någon hjälp (mer än nässpray och alvedon som jag gick på hela helgen) och fick en tid ganska direkt. Sökte i första hand för bihålorna och tänkte jag skulle få utskrivet nån kortisonspray vilket jag hade läst mig till att det kunde hjälpa. Men icke sa Nicke. Herr Dr kommenterade inte ens bihålorna utan tyckte jag kunde åka hem, ta alvedon och så skulle han skriva ut hostmedicin. Trodde jag skulle börja gråta på plats. Det var ju precis det jag hade hållit på med i flera dagar utan att det hjälpte. Hur som haver kollade man en snabbsänka innan jag for hem och när den låg på 150 drog herr Dr åt sig öronen lite grand. Höet plötsligt ville han skicka mig in till stan till sjukhuset eller alternativt ge mig en antibiotikakur och ordinerad vila hemma. Öh, vad skulle de kunna göra mer i stan? Så jag valde det senare alternativet. 10 dagar med kåvepenin och vila. Nån hostmedicin blev det inte tal om mer, trots att dr nog trodde det var lungorna som orsakade den höga sänkan. Köp nåt receptfritt sa han. Nu hade jag ju både mollipect och cocillana hemma också men ingen av dem har haft någon som helst effekt på mig. Vet inte om det har med operationen att göra, om jag inte tar upp substanserna lika bra som innan. Är inne på 4 dagen med penicillin nu och visst går det väl åt rätt håll, men det borde gå fortare tycker jag. Huvudvärken kommer och går. Bihålorna kändes riktigt bra igår, men idag är det ont på vänster sida igen. Hosta gör jag ju nätterna igenom, men ja, det är väl bara att bita ihop och kämpa på. När det här är över kanske det inte är många dagar kvar till det är dags för förlossning istället. Man får försöka fokusera på nuet liksom. Det var inte miningen att detta skulle bli ett så pass långt inlägg med så mycket sjukdomsdetaljer, men nu är det skrivet så då får det stå kvar. Dags att föröska vila lite igen nu när Anja har åkt till skolan. Bye!