En vän från långtbortistan!

Häromdagen kom Stefan in med posten och beklagade sig över att det bara var till mig. Ja, inte för att jag blev så uppspelt för det då det bara var ett kort från Lindex Club, Reklam frånn Jotex, nåt tjaffs från Önskefoto och en mössa som syrran beställt åt Anja. Hursomhelst hamnade allt i en hög vid datorn och nu när jag skulle rensa upp här lite hittade jag en brev inkilat bland allt skräp. Ett svart kuvert med silvertext och den där avslöjande avs-klisterlappen uppe i vänstra hörnet. Å tänk vad roligt det kan vara att få brev ibland.
Denna vän som ihärdigt håller fast vid snigelpost (i alla fall när det gäller brev på det här viset)hittade jag en gång på text-tv om jag inte minns alldeles galet. Jag tror jag gick i femte klass och jag och en ett år yngre kompis hade dille på att skriva brev. På text-tv fanns då en sida där man kunde skicka in "vill du bli min brevvän", typ och där skrev vi till flera stycken var. Vi skrev väl några brev till varandra men sedan rann det ut i sanden, som det så lätt gör. Men så finns det en tjej i Göteborg som jag fortfarande, vad blir det, 16 år senare håller kontakten med. Vi har träffats ett par tre gånger IRL och trots våra totalt olika bakgrunder och livsituationer känns det ändå som att vi är på samma nivå.
För många år sedan skrev vi till varandra ofta och långa brev blev det också. Kunde vara flera ark med text på båda sidor. Jag minns att jag redan då förundrades över hennes snirkliga handstil i miniformat, som med åren inte ändrat sig särskilt. Hon säger själv att det är kråkfötter=) Ibland måste jag klura på en del ord, men det är bara skoj. Numera är det mest ett vykort då och då, eller nån gång ett brev, men ändå, kontakt som kontakt!
16 år har det blivit, efter att en rastlös eftermiddag efter skolan ha suttit och skrivit brev på löpande band till adresser vi hittade på text-tv. Är det inte roligt så säg?!?