2009-11-19

Jag kommer ihåg:

Jo, det är sant, jag kommer ihåg en hel del. För ett par år sedan hade jag det mesta i huvudet med saker som rör Anja måste jag numer skriva upp. Tider på OTA, hab, beställa dittan och ringa om dattan. Men det kanske är bra att man har släppt lite på "kontrollen"

Andra saker som jag kommer ihåg och brukar tänka på ibland är:
* När jag var liten och vi bodde i stugan om somrarna och jag spenderade dagarna hos farmor och farfar. Mamma bad farmor laga vettig lunchmat till mig som diabetiker, men jag fick ändå pannkaka så ofta jag ville=) Vi spelade kort dagarna i ända...som jag minns det i alla fall.

* Hur jag kunde gå igenom hela klasslistan och lite till en lördag förmiddag bara för att få tag på nån som jag kunde vara med. Det bar mig dock lite emot att ringa nån av dom som oftast var dumma med mig på rasterna, men vad göra? Själv gick det ju inte att vara.

* Hur jag och ett par vänner uppkallade killarna vi gillade med siffror kombinerade efter hur initialerna i deras namn kom i alfabetet. Som Stefan Axelsson skulle ha blivit 19 och 1 alltså 191. Man var påhittig på den tiden.

* När jag och kusinerna gick till lekparken utanför mormor och morfar och åkte i rutchkakan fast vi inte fick. Attans när vi komm hem igen och det visade sig att de hade sett oss från köksfönstret.

* När jag och dagbarnen hos mamma skördade rabarbern och jag minsann var snäll och sög bort allt det sura innan jag gav stjälken till de mindre barnen.

* Hur jag strax före stängning på Konsum sa till pappa att: -Jag går och hämtar mamma jag! (hon jobbade på affärn mitt över gatan då)

* Minns även när det brann på Konsum och pappa tog med mig ut till vägen för att titta på brandbilarna. Efter det var jag rädd för brandbilarna i många år...

* Detta gjorde även att jag, varje kväll när jag skulle lägga mig, drog ur strömkabeln till den lilla vita bandspelare jag fått ärva efter syrran. Allt för att jag lätt skulle kunna rycka med mig den om det började brinna på natten. Ni vet, man måste ju rädda det käraste man äger.

* Jag klagade ofta på hur jag alltid fick ärva kläder efter syrran. Men ändå blev jag så glad när något snyggt plagg hon hade plötligt hamnade i min garderob. Det bästa var nog på högstadiet när jag någon enstaka gång fick låna hennes Adidas-brallor, ni vet sådana där WCT-byxor med knappar längs hela benet i sidan. Guuud så tufft det var att ha Adidasbrallor!!

Ja, det finns massor...men detta var vad jag kom ihåg just nu.
Vad har ni för roliga minnen?

2 kommentarer:

  1. Haha, det där med Adidiasbrallorna diskuterade vi nyss, när vi hade 10-års jubileum!! Hur kunde de bli så stora? Det var ju det häftigaste man kunde ha typ!! Och Championtröja!!

    SvaraRadera
  2. Jo man minns nog ett och annat.. både det bra och det mindre roliga.. tur är väl att man ändå kan sålla i sinna minnen..

    kramar
    Suss

    SvaraRadera