Nya grannar

En hel drös är det som flyttat in nästgårds. Massor av barn har dom också, små, gulspräckliga saker som för ett väldans oliv! Gulsparvar är det jag pratar om. De fyller just nu sina dagar med övningsflygning. Går väl sådär om jag får säga vad jag tycker.
Igår när jag kom hem från affären på eftermiddagen, var det ett väldigt flaxande i köksfönstret. Altandörren hade stått öppen och tydligen hade mamma gulsparv inte hunnit lära sina små barn hur man styr.
Hur som helst lyckades jag fånga upp den där lilla sparven i en papperspåse och bar ut den på gräset, släppte den fri. I samma veva ser mamma två små gula fjuniga saker till som är på väg in genom altandörren. Den ena flyger iväg, men den andra får mamma hjälpa ut på gräset igen. Den var lite smått chockad tror jag.
Jaja, nu hade vi väl ändå gjort dagens goda gärning kan man tycka.
Men.... nästa gång jag kom ut på altanen ligger där nedanför rampen en sparvunge på rygg, flämtande och har bajsat på sig. Den hade troligen gjort en kraschlandning och hamnat på rygg och tog sig inte tillbaka på rätt köl igen. Med lite hjälp från mig skuttade den dock iväg några skutt och flög sedan iväg, aningens vingligt vill jag mena!
Vidare gick jag in på altanen för att dra igen fönstren som varit öppna. Döm om min förvåning när det även där sitter en fjunig sak på insidan av ett fönster och fösöken i vild förtvivlan att ta sig igenom. Detta var då inte ett av de fönster som var öppna så det gick ju inte. Så än en gång fick jag hjälpa en stackars vilsen gulusparvunge!