Sista kvällen i 20-års-åldern

I morgon är det dags. 100 år sedan Titanic träffade på isberget. 30 år sedan jag föddes. Lite kalas ska det väl bli, men jag har försökt göra det ganska enkelt för mig. Lär nog vara bra slut när kvällen kommer ändå.

I veckan har jag och mor varit på en liten tripp till stora staden Stockholm. Hade en bild framför mig där vi satt på nåt café´s uteservering och sippade på kaffe medan vi tittade på folk av alla de slag. Tja, folk har vi sett. Kaffe har vi druckit - tänk dom har vanligt kaffe i Stockholm också, inte bara Latte och allt vad det heter. Men nån uteservering har vi då rakt inte suttit på. Det har regnat och blåst i dagarna tre. Trist. Tack och lov mest uppehåll på onsdagen då vi hade vår heldag. Strosade runt på stan från 10-tiden och var åter på hotellet fram emot nio på kvällen. Träffade våra vänner från långt tillbaka i tiden. 33 respektivte 30 år tillbaka. Känns alltid som om det var igår vi sågs senast, trots att det går år emellan.
Spatserade in och ut i affärer, mamma shoppade mest, jag grämde mig mest över att jag inte vet vad för kläder jag kan ha och i vilken storlek, när det blir sommar. Nåt linne slank det ner, men annars drogs jag mest till barnavdelningarna. Tänk att Anja är uppe på den strösta av "hörnorna" på barnavdelningarna. Ni vet där det sträcker sig från typ stl 128-170. Lillgumman. Tur för en barnklädestokig mamma att jag får börja om bland småttiskläderna nu då... Blev ett par bebisplagg och ett par strumpbyxor. Och så till Anja då förstås. Ny skinnjacka, nya pjucker och lite annat smått och gott. Tänk att hon i fjol sommar hade stl 24 på fötterna och nu är vi tvungna att köpa...håll i er nu...27!! Hon har som hoppat över ett par storlekar. Kanske ganska vanlig hos barn att fötterna växer över en vinter, men inte hos våran lilla donna. Hon har ungefär kunnat ha samma skor i tre säsonger tidigare, men nu ni. Nu har tassarna börjat växa på henne.
Hittade igen butiken Varsam också. Varsam är för er som inte vet, en butik med hjälpmedel och lek- och träningssaker för funktionshindrade. Köpte en sax till Anja som fjädrar upp sig själv. Så nu kan hon pyssla lite även här hemma och inte bara på skolan. När vi kom hem igårkväll visade jag henne alla grejer hon fått och gissa vad hon sken upp mest för. Jo, saxen. Sket fullständigt i kläder, jacka och skor. Betyder det att hon inte har samma klädintresse som sin mamma? Hm... Nä hon var nog bara lite trött kanske. Förhoppningsvis.
Hur som helst var det jätteskoj att träffa våra vänner igen. Jag träffade dem i höstas senast när vi var nere på sjukhuset med Anja, men för mamma var det betydligt längre sedan. Hoppas innerligt att det inte dröjer så länge till nästa gång. Eller hur tjejer? Ni kommer väl upp i sommar och sytter bebis?

Snart är den här kvällen slut också. Jag skulle ju dra ut på den så länge jag kunde sa jag tidigare, men inte sjutton kommer det kännas nåt annorlunda i morgon va? Ni som vet hur det är att fylla 30. Nä, tänkte väl det. Man blir ju inte äldre än man gör sig.
Tack och godnatt!