Sociala medier och bandspelare

På helgens 60-års-kalas medverkade en äldre dam vilken arbetat som både kantor och musiklärare i bygden. Idag 86 år gammal. Under kalaset spelades det upp ett klipp inspelat från radion 1966 där hon spelade piano och födelsedagsbarnet sjöng. Hon själv hade också spelat in klippet sa hon, men visste inte var hon hade det längre. Men hon sa något bra, tycker jag: - Jag kan inte lära mig att spela in på bandspelare jag, för det kommer ju nya var tionde år! Och visst är det lite så. Det är ju inte länge sedan CD-skivan dök upp i mitt liv;-)(efter många år med freestyle och kassetband man spelade in/över själv, sk blandband) Minns så väl min första skiva. Vilken miss jag gjorde. "Dance Mix 94" tror jag den hette. Blåaktigt leopardmönster på framsidan. Många låtar var det och det var nog därför jag köpte just den, för att få valuta för pengarna. 159:- på ICA Hammarn om jag inte minns alldeles galet. Ett problem bara: Alla låtarna satt ju ihop med varandra! En enda stor mix alltså. Hmpfr!! Tror inte jag lyssnade på den många gånger inte... Jaja, hur som helst. Efter CDn kom nån minidisc om jag inte minns fel, men den varade inte så länge. Därefter har DVD, blueray, Mp3 och poddradio avlöst varandra i ett rasande tempo. Tanten hade alltså på den tiden all tid i världen att lära sig en ny bandspelare om man tänker efter. När jag växte upp skrev jag dagbok i perioder. Ibland skrev jag i 3-4 stycken varje dag, men det blev för jobbigt (läs; tog för lång tid när jag skulle gå och lägga mig)så jag alternerade mellan dom istället. Alltså skrev jag i en dagbok var fjärde dag. "Hej dagboken! Idag var ****** dum så nu är jag nog kär i ***** istället" Haha, det var tider det... Hur som helst. Idag skriver jag inte dagbok. Bloggen fungerar väl lite som en dagbok, i perioder. Precis som då. Men nu är även den digitaliserad. Och framförallt officiell. Öppen för alla. Man får passa sig för vad man skriver. Alla kan läsa, se bilder, länka vidare osv. Ändå anses det så okej att ha en blogg som alla som vill kan ta del av. Jag funderar på det ibland, om jag verkligen ska blogga. Kanske därför det blir bloggtorka här ibland. Bloggpaus. Efter bloggens födelse kom Facebook in i mitt liv. På både gott och ont. Det finns två sidor av allt, eller hur. Facebook är ännu mera lättillgängligt än bloggen. "Alla" har ju facebook - typ. Eller väldigt många i alla fall. Facebook är också en orsak till mitt periodande på bloggen. Känns tjatigt att lägga upp samma bilder och texter på både blogg och facebook. Sedan kom Twitter inte in i mitt liv. Och därefter nåt som heter Instagram, vilket jag inte ens vet vad det är. Fick det någorlunda förklarat för mig idag men inte fattar jag det fullt ut ändå. Om jag skulle bli aktiv på både Twitter och Instagram också torde ni inte få några inlägg här över huvud taget. Bloggen skulle bli ett minne blott. Det vore ju trist. Om inte annat för er som varken har facebookar, twittrar eller instagrammar (heter det så) Nä, jag får nog hålla mig till blogg och ansiktsboka. Mer än så har jag varken tid eller lust med, tror jag. Måhända jag ändrar mig. Men alla kan väl ångra sig? Eller ? Näe, med dessa sociala medier kan man just inte det. Det som är nedplitat är nedplitat. Det går ju liksom inte att riva ur sidorna och slänga in det i brasan.